Elin

Åh. Jag satt på jobbet idag och skrev ett inlägg. Men så fumlade jag bort det i all hast och orkade inte börja om på nytt. Det orkar jag nog inte riktigt nu heller, men jag vill ju. Så det får gå.
Jobbet ja. Jag är ju en arbetande kvinna nu. Åtminstone varje söndagseftermiddag, minsann! På DD sporten befinner jag mig dessa eftermiddagar. Ringa till tränare efter resultat och lite referatskrivning är vad som står på schemat. Så länge har jag inte jobbat där, och jag har ju bäste arbetskollegan Marit, så än så länge är det faktiskt kul!
Marit ringer:
-Vilka var målskyttarna?
- Rolf?
- Jahaa, Johnny.
Hahah, det var roligt, hur får man Johnny till Rolf? ^^ Lite kul att det var samma Johnny vars namn jag bad få bokstaverat förra veckan, eftersom jag inte heller hörde vad han sa i luren^^
Men, men nog om arbete.

Igår var en lycklig dag. Då fick jag dansa och sjunga högt till Billies fina låtar. Underbart faktiskt (varför kan man inte stanna tiden i sånna ögonblick?). Med Marit, Karin, Lollo, Elin och Ellen och alla andra glada som var där kunde det väl inte bli bättre? Äntligen fick jag visa mina vänner vilken fin musik de spelar! Ja, Marre och Karre visste ju redan förstås :)
Efteråt hade jag och Marit ett väldans vackert samtal med Lars och Maria från Billie. ^^ "vi har sett er såhäääär många gånger, vi är rent utav stammisar!, Ni är sååååå braaaa" hahahah, lite kul. Men de var så trevliga och fina, så vad gör väl det.
Granny goes street var en fin idé ju! Massa skoj. Stand up komedin var ju jättekul. Det är nog ingen större idé att jag försöker skriva ner ett skämt, det blir nog bara ofattbart (bokstavligen)... Men själva grejjen med stand up komedi gör att jag inte kan hålla mig för skratt vare sig det är bra eller inte^^

Idag, förutom att jobba då, så har jag varit på ridsportens dag på lugent. Först i second hand shoppen, vilket var stressigt, huvudverksframkallande och ganska trevligt. Sen så dansade vi ju också. Vitamin och cowboy. Det var roligt, jag blir bara så full i skratt av hela grejjen; att springa omkring och fladdra med benen i pösiga byxor och roliga hattar. Det behövs väl det också (:
Och så lyckades jag tacka ja till utbildnigshelgen med DUS (distriktets ungdomsförbund) iallafall. Jag känner mig inte alls inspirerad. Och nej, jag kan inte svara på varför. Det bara är så. Men jag får hoppas att Helena talar sanning när hon säger att det är så fantastiskt roligt...(även om jag tvivlar och gräver ner mig djupt för att slippa ta beslut om att åka eller ej) Men jag åker nog. Jappjapp. -.-

Nu blev det ju långt ändå. Vem ska egentligen orka läsa detta? Antagligen ingen, men jag tyckte iallfall om att skriva och berätta, så det får väl duga som så då. 
Nu ska jag sova mig pigg inför skolan imorgon...
Godernatt.