Helo igen

Nej, usch. Varför blev jag så opepp helt plötsligt? Trött och arg. Så där dumt när tankarna flyger iväg och man blir alldeles missnöjd. Med sig själv. Med allt. Och alltid dessa ångestfyllda val. Jag ska nog slå ihjäl exisensialismen. Om det går.

Jag har egentligen bara anledningar att vara glad. Efter två dagar på Askö lixom. Det var så mysigt och roligt. När jag blir stor ska jag nog bo i ett par vadarbyxor! Det vore något. Och äga ett lamm som aldrig blir vuxet. Utan bara är sådär liten, mjuk och söt. Det blir bra. Vilken framtidsvision!


Mitt luktljus luktar gott också.

Nu måste jag fortsätta plugga. :D:D:D:D:D:D YEEEEEEEEEY

En plats jag aldrig glömmer

"Tänk dig att du står och tittar ut över havet. Du vänder och promenerar en bit längs stranden med vatten som sköljer över dina fötter. Stranden är fylld av vita stenar och vattnet alldeles klart och blått. Vänder du blicken bort från vattnet ses höga, mäktiga berg torna upp sig mot den blåa himlen"

Jag vet inte. Det är svårt att skriva ett anförande om en plats jag aldrig glömmer. Det finns så många platser. Det finns så många som betyder mycket för mig. Men det finns så få som jag vill ställa mig inför min Svenska C grupp och berätta om. Ännu jobbigare när orden inte kommer till mig, och jag får febrilt leta efter dem.
Men ja, Koratien var ju fint. Ingen tvekan.

Idag ska jag på födelsedagskalas hos Ellen som blir 19 år! Det ska bli roligt. Vi blir så gamla allihopa! Jag kommer ihåg när jag var liten och ansåg att det var när man fyllde 19 man blev vuxen, just för att det låter så vuxet. Hm. Det är ju tur att jag fyller år i december. Så jag får vara barn ett tag till. :)


Nu måste jag skriva vidare. På mitt anförande.


Ett gott skatt förlänger livet

En mysig middag med Marit, Karin och Pascal åts igår. Grymt gott var det också! :)
Självklart kan jag önska att jag vore mer... Framåt. Det kommer jag nog få önska hela mitt liv. Så är det.

Om en timme och 45 minuter skickas min högskoleansökan in. Jag har lust att bara impulsändra den till något helt fantastiskt annorlunda. Det kommer inte bli så. Just nu känner jag mig för trött för att egentligen orka bry mig. Det blir nog fint.
Om inte annat kan jag ju stoppa en banan i mitt favoritöra :)
(hahahaha)


Solen kikar på mig

Den finaste av mornar. Kunde inte sova så jag steg upp klockan tio i sex. Gjorde chai latte och en smörgås. Tittade på finaste Tillsammans är man mindre ensam.
Fastnade vid en låda med gamla kort jag och min syster ritat till min pappa. Och andra fina lappar och brev.
Fint.

Glad Påsk

Jag spelar mest River flows in you på piano. Det är roligt :) En vacker dag kanske jag kan spela den lika vackert som Yiruma. Det är nog några dagar kvar till den vackra dagen. :)

Veckan har varit rolig. Student kick off med klassen var en riktig höjdpunkt. Lika så att Emma hörde av sig och att vi for till borlänge för att kolla in The Lance och Sugarplum Fairy. Hur nice som helst att dansa till borlängemusik :)

Idag sökte jag till högskolan också. Miljö- och vattenteknik i Uppsala som första val. Ekosystem i Lund i andra hand. Nu är det bara att hålla tummarna för att jag kommer in. Sen får det bli som det blir. Jag är nog ganska rädd, även om det just nu känns väldigt spännande och positivt. :)



Annars är jag glad. Och nöjd. Med hur allt blev. Jag tycker om att tänka att det är ödet som styr oss på rätt väg. För det är en så skön känsla att tänka att det hände för att det var meningen att det skulle hända.

Typiskt mig

Jag önskar jag hade någon här som kunde säga att jag gjorde helt rätt. För även om jag tror att jag känner det själv så övertygar det mig inte. Självklart var allt tvunget att bli bara pinsamt också. Det var ju faktiskt jag som visste vad jag pratade om, sen vändes allt till nästan ett hån. Mot mig. Jo, men bra.

Jag har nog aldrig känt att det ska bli så skönt att umgås med Lollo och Cissi som det känns att det ska bli ikväll. Jag ska nog föreslå att vi ska se Amelie. Det har Lollo lovat mig, så varför inte ikväll? :)

Lyssna på Lars. Han är nog finast i världen.

Hej.
.............

Timglas

Jag önskar att jag kunde gå tillbaka till perioden då jag var alldeles tillfreds med allt. Nu är allt så upp och ner och jobbigt och snurrigt. Tiden rinner ur mina händer. Det är över tusen saker på gång och man ska vara alla tillfreds. Jag är en expert på att tacka ja, och min kalender är så full med saker att göra att jag blir trött bara av att titta på den. Samtidigt händer saker jag längtat efter, och det gör mig ännu mer förvirrad för jag vet inte hur jag ska hantera det på ett bra sätt. Och jag känner inte det jag vill känna.
Jag måste söka sommarjobb och jag måste planera min framtid. Samtidigt måste jag leva nu i all annan stress och press.
Ibland känns det som att jag glömmer bort det som man borde prioritera högst i sitt liv.
Sig själv.

RSS 2.0