En plats jag aldrig glömmer
"Tänk dig att du står och tittar ut över havet. Du vänder och promenerar en bit längs stranden med vatten som sköljer över dina fötter. Stranden är fylld av vita stenar och vattnet alldeles klart och blått. Vänder du blicken bort från vattnet ses höga, mäktiga berg torna upp sig mot den blåa himlen"
Jag vet inte. Det är svårt att skriva ett anförande om en plats jag aldrig glömmer. Det finns så många platser. Det finns så många som betyder mycket för mig. Men det finns så få som jag vill ställa mig inför min Svenska C grupp och berätta om. Ännu jobbigare när orden inte kommer till mig, och jag får febrilt leta efter dem.
Men ja, Koratien var ju fint. Ingen tvekan.
Idag ska jag på födelsedagskalas hos Ellen som blir 19 år! Det ska bli roligt. Vi blir så gamla allihopa! Jag kommer ihåg när jag var liten och ansåg att det var när man fyllde 19 man blev vuxen, just för att det låter så vuxet. Hm. Det är ju tur att jag fyller år i december. Så jag får vara barn ett tag till. :)
Nu måste jag skriva vidare. På mitt anförande.
