En klump i hjärtat
Jag hatar när man inte vet vad man ska säga. När man vill visa att man bryr sig, men man vet inte hur man ska visa det på rätt sätt. Man vill säga de rätta orden, men inte ens vet om det finns några rätta ord. Och man vet inte om det bästa kanske är att vara tyst.
Jag jag hatar "gjorde jag rätt"-känslorna som jagar mig. Till och med så här långt efter! Jag tycker bara att allt blev så pinsamt och så skäms jag, och så vet jag ingenting, och så ångrar jag mig fast ändå inte. Men tänker jag efter så vet jag att jag gjorde det bästa. Jag gjorde det jag trodde på och det som kändes bra. Vad mer kan man göra?
Och jag hatar att jag nyss skickade ett uppsägningsmejl till Sveden och ridningen. Men jag blir ju kanske inte kvar här... Tji för klump i halsen och klump i magen, det här gav mig verkligen en klump i hjärtat. En klump i hjärtat. Usch.
Annars är det bra! :)
