Elin

Borde egentligen varit på födelsedagskalas hemma i Falun. Ändå så känner jag mig onödigt klok som stannade kvar här i Uppsala för en lugn kväll. Åt middag med vänner och traskade trött hem när de drog vidare på nation. Det är så skönt när man verkligen bestämt sig för att bara ta det lugnt. Det har verkligen varit för mycket nu, tänker egentligen att jag måste ha mycket saker att göra för att må bra, men samtidigt är inte för mycket saker bra. Förstås. Så nu ska jag försöka ta det lugnt och inte bestämma saker att göra varje kväll, det är nog med all stress över plugg redan som det är.

Har en liten svacka igen känner jag. Med utbildningen och allt där till.
Har kommit på att jag blir väldigt ledsen på gruppindelningar inom folk. Det är jobbigt när man inte riktigt känner tillhörighet, eller inte riktigt vet vart man faktiskt vill känna den tillhörigheten. Kan inte bara alla vara vänner? :) I en enda stor grupp. Ibland känner man sig klämd. Där någonstans emellan.
Och inte får man någon inspiration av arbetsmarknadsmässor heller. Så fort det kommer till yrken blir jag nedstämd. Jag vill nog inte ha ett jobb överhuvudtaget tror jag! Ibland känner jag bara för att ta ett typ icajobb och jobba där hela livet, med glada arbetskamrater och rutiner år efter år. Helt seriöst. Jag behöver inte ha en hög lön. Jag lever hellre sparsamt och snålt och enkelt. Så kunde man engagera sig i bra saker och ha en gård och en fin familj. Det tycker jag låter som ett fint liv. Nu jobbar jag mig in i en teknisk arbetsmarknad och kommer sluta som en konsult för ett företag, och sitta och analyser prover dagarna i ända. Jag kommer vara stressad och inte hinna leva utanför mitt jobb.
Usch vilken tråkig inställning, må så vara. Men det är faktiskt så det känns.

Jag måste hitta inspiration igen. Verkligen. Den kommer och går lite som den vill den där inspirationen, men usch när den lyser med sin frånvaro. Man blir en helt annan människa...

Jaja. Nu ska jag lyssna på Markus Krunegård och sen ska jag sova. Godnatt :)