Elin

Min första period är visst redan slut. Flytten är gjord och över en månad i Uppsala avklarad. Jag önskar jag kunde skriva att jag stormtrivs, för det är väl det man vill skriva när man flyttat till häftigaste studentstaden och allt, men det vore inte hela sanningen. Visst tycker jag om Uppsala, min klass och så. Skon klämmer på min osäkerhet inför framtiden. Jag trodde kanske att "har jag valt rätt"-tankarna skulle försvinna i och med att valet var gjort. Tro mig, de bara växer.
På måndag börjar period två och kemi och linjär algebra står på schemat. Jag har förmodligen en stressig period framför mig och mitt huvud ramlar av när jag tänker på det.
För min del har tankarna på ett studeiuppehåll bara växt. Jag har insett att man har hela livet framför sig och man behöver faktiskt inte stessa. Min största rädsla är också att bara flyta med i något som aldrig riktigt känns kul eller inspirerande. Jag har ju min dröm. Min fina navia "rädda världen"-dröm. Den håller jag i. Krampaktigt. Kanske behövs fem är av matematik och fysik för att komma dit... Eller?
Att vara hemma här i Falun för en ledig helg är guld värt, även om de helgerna alltid blir för korta. Ibland önskar jag mig långt bort till en stuga sär jag kunde få sitta i en månad eller två och bara fundera. Alldeles ensam.

Och nu tycker jag att det här inlägget blev så sorgligt och deprimerande för att vara det första efter flytten och allt. Jag lägger in den här videon och trycker in att det har varit många skratt och fina stunder också :)


Reccedansen 2009