Elin

Jag har tusen myggbett på benen som kliar. Jag är skapligt trött och jag ser timmarna rusa förbi medan jag bara sitter. Om jag ska referera till inlägget innan är jag glad över att jag konstatera att jag bara fjollar mig. Som jag skrev. Visst räknas jag fortfarande in, och visst är alla som vanligt bara man träffar dem. Det är väl sådana där funderingar som dyker upp när man inte setts på länge och känner sig ensam för en stund.

Det är sista veckan för mig hemma nu, och jag ska försöka göra den perfekt, än så länge vet jag att jag kommer träffa massa vänner och redan där är jag högt upp på stegen mot perfektionen.
Inför flytten känner jag mig mer eller mindre neutral, för jag har redan gått igenom stadier som "åh, va roligt det ska bli" och "hjälp, jag vill inte". Men jag vet inte, det som skrämmer mig mest är att jag inte bara ska dit i en vecka och sen åka hem till en vanlig vardag igen, utan att jag verkligen ska flytta till Uppsala och bo där de närmaste fem åren! Men som sagt, nu är jag ganska neutral och vill mest att dagarna ska gå så att jag kommer in i det och får veta vad jag gett mig in på, istället för att behöva sitta här och undra.

Just nu funderar jag på att ge mig ut på en promenad med min ipod och kanske lyssna lite på camera obscura, som jag inte hört mycket av, men den här låten gör mig ändå positivt inställd till att det kan vara riktigt bra musik :)