...om alla hade en cykel som jag så skulle det bli renare i luften, i luften tralala, hahaha
Vi är ju så tappra! När vi varje morgon hoppar på våra cyklar. Med snö som yr. In i ögonen. Slirigt, moddigt, kallt, fast man blir varm. Cyklar förbi människor som väntar på bussen. Ramlar i snöhögar. Blir nästan påkörda. Skrattar oändligt. Slirar lite till. Fördömmer vädret, cykeln, backar och allt, för att sedan nästa morgon göra samma sak igen!
Tro mig, det är ett rikigt äventyr att cykla till skolan dessa dagar!
Man kan också skratta väldigt mycket åt en föreläsning som inleds med "Idag ska vi prata om vad som händer när ett blad dör och faller till marken" för att sedan sitta i tre timmar och lyssna på just detta. Skratta sådär mycket så att man måste bita på sjalen för att kunna hålla tyst.
Man kan också ligga på sängen hos Sophie, prata om föräldrar och människor i allmänhet och skratta så att det blir kö till toaletten.
Fin dag, jag tror jag behövde skratten. De här riktiga skratten.
Jag var en smula modig idag också. Sånt är också bra.
Imorgon kommer Cissi och Lollo. Hur bra? Åh, jättebra!
Nu måste jag sova. Sova sova sova. Godnatt!
(nu blev ju tidsanvisningen för det här inlägget bra skev. bara för att internet inte ville publicera inlägget innan jg gick till Sophie, men ändå spara den tiden. jaja)
Härligt =) jag känner igen känslan och så, tror jag. Toppen toppen toppen! Hälsa Lollo sen!
:) Oh buss telefon. tack för en jättefin helg :) <3
