En helt ovanlig dag i mars
Länge må jag väl tjatat om den 6e mars, dagen då jag skulle sitta längst fram i Regina teaterns stora sal. Och gissa vad? Det gjorde jag också, och det var lika perfekt som jag innan föreställt mig. Emil har ju verkligen förmågan att få en att tänka och bli alldeles blottad inför livet som den människa man blev. Så är han ju så duktig på att få en att skratta åt det hela också. Det är så brutalt bra och efteråt känner man bara för att krama någon. Lagom hårt och väldigt länge. Kanske till och med gråta lite, inte av någon negativ anledning, utan bara för att. För att livet är livet.
Kvällen fortsatte i finhetens tecken med chokladbollsbak, filmvisning och mys. Helt plötsligt var klockan mycket, temperaturen låg, cykelturen hem oändlig och Johanna sa "jag har en extra madrass, sov över!". Det gjorde jag och imorse vaknade vi till vasaloppets start och en kopp te. :)
Lite bilder lyckades jag ta, och när det händer är det kanske ett måste att visa dem. För jag vet inte om det finns någon i hela världen som är sämre än mig på att glömma kameran eller när jag väl har med mig den inte ha några batterier i den. (Jag kan ju säga att jag glömde ta med den till Regina teatern (haha)).
Observera solen som lyser in genom fönstet!
Katjing! Tryck på bilden och lyssna :)
