Elin

Idag har jag labbat och kollat på celldelning. Jag och Philip visade oss också vara extremt bra på att räkna vitlökens kromosomer! 8 är de, om ni undrade. Det var faktiskt kul att labba. Trots att jag fruktade det enormt, jag gick till sängs tidigt och åt den största frukost jag ätit detta år. För att inte tappa tålamodet då. Men det löste sig, labbledarna på SLU visade sig vara sånna som bjuder på kaka och te i pausen och inte sånna som säger snofsigt "klockan tre måste vi ta rast, vare sig ni vill eller inte, för då måste jag få gå och dricka mitt kaffe". Även om den människan kan varit den bästa läraren hittills, så var ju nivån på SLU så mycket skönare än den på Uppsala univeritet. Vi behövde helt enkelt inte sitta till klockan sju på kvällen och slita vårt hår, med andra ord.

Kvällen gick åt till att äta middag med Sophie, lyssna på massa musik, skratta åt tjuvlyssnat och gnälla lite fram mot kvällen när tröttheten satte in.

Imorgon är vi lediga. Hur skönt är inte det, undrar jag? Åh, jätteskönt.
Nej, usch, nu kände jag mig mest bara bitter på livet, kanske bäst att jag slänger mig i sängen och glömmer det? Man kan ju inte hålla på och bli bitter på det här viset? Fy Elin! Shape up!