Elin

Min stockholmshelg var precis lika bra som våra stockholmshelger alltid blir. Jag startade i Sollentuna hos Sophie för att sedan landa i Sundbyberg med Marit och Karin.
Promenerade i mysiga områden, blev mkt proffsigt guidad, pratade alldeles för länge och sov inte mycket, såg Alladin, fikade på biblioteket och så i Sollentuna. 
Pomenerade på söder, lunchade i park, besökte fotografiska muséet och gröna lund, spelade kortspel, trängdes bland en halv miljon människor (faktiskt bokstavligt talat) och så vidare när vi bosatt oss i Sundbyberg.

Fin helg! Alla tiders! Och bäst av allt var nog alla skratt. Så himla härligt!

Om man ska vara kär i kärleken så är det väl verkligen rätt tillfälle att vara det efter ett så tjusigt prinsessbröllop som detta! Åhåhåhe. Tjusigt.
Det är klart att man kan diskutera nödvändigheten med att flyga massor med flygplan över Stockholm, eller bara överhuvudtaget all konsumtion och allt resande kring brölloppet. Men kanske ska man inte vara sådan en dag som denna. Marit länkade till detta och det tyckte jag iallafall var fint!
Jag har spenderat dagen med att åka tåg hem från Stockholm och sitta på en veranda, båda läsandes av aftonbladet och expressen. Där emellan har jag kollat på fina tal.

Är jag helt seriös? Haha. Det vet jag nog inte. Men jag tycker det var fint iallafall (:

Jag har det i alla fall bra i min ledighet.
Jag har min tantiga sida: Jag löser korsord, melodikrysset, går tipspromenad, har besökt Carl Larsson gården, spelat krocket, klagat över ryggont m.m.
Jag har min barnsliga sida: Mina ben är täckta med myggbett och blåmärken, jag är löjligt nöjd med att ha lärt mig cykla utan att hålla i mig i styret, jag har tagit ett dopp i kalla sjön.

Kanske övervägde den tantiga sidan. Men det är väl okej? :)

Det är skönt att vara ledig.
Nästa vecka börjar jobb och jag måste ta tag i sommarkursen jag ändå själv valt att läsa. Jag tror dock att det är meningen att det ska vara lite jobbigt med kurser. Man är aldrig så motiverad som innan en kurs och man är aldrig så nöjd som precis när den är över. Arbetet där emellan är mest en pers. Men kämpa bör man. Annars dör man!

Till helgen besöker jag huvudstaden med de bästa av två och jag hoppas på en superhelg. I trängseln bland prinsar och prinsessor...

Om att vara nervös. Om att inte veta vad man känner och vill. Om att vilja våga. Om att kasta sig ut. Om att inte veta vad som är "rätt"/ hur man borde spela sina kort.
Det som känns rätt är rätt? Men om man inte vet vad som känns rätt då? Man frågar om råd, men vet att hur många man än frågar, och hur bra de än svarar, är det ändå en själv som måste bestämma. Valet och kvalet.
Och någonstans mitt i det hära ska man tro på sig själv. Att man är något att ha. Intressant överhuvudtaget.
Det är så svårt. Och med dessa tankar snurrande blir man ju näst intill paranoid. Inte sig själv för en stund. Eller två. Jobbigt.

Och kanske mest av allt. Om att göra en höna av en fjäder. Om att förstora upp en litenliten grej.
Men mina problem är mina problem, mina funderingar är mina funderingar. Och jag antar att jag måste stå ut med det.

Men. Nu kör jag bara.
Må det bära. Eller brista.

Kanske är det bästa alla små detaljer. Som att man kan gå ner i morgonrock och äta frukost. Som att kylskåpet är fyllt med mat. Som att det nästan alltid är någon hemma att krama. Som att ha tv att glo på. Sånt ni vet. Som inte rikigt innfunnit sig alla gånger i Flogsta.

Idag tar jag med mig syster så åker vi till farmor. Och imorgon tänkte jag börja tvinga mina vänner att umgås med mig, tror jag allt. Mohaha :)

Igår kväll när jag gick och la mig efter sommarlovets första utomordentligt fina dag fylld med stadstripp, shopping, klippning, film, picknick så tänkte jag "jag ställer ingen väckarklocka, jag kan ju sova hur länge jag vill". Lite till min fasa var klockan då 11.30 när jag slog upp ögonen imorse, men samtidigt, det gjorde ingenting! Det var skönt. "Morgonen" tillbringade jag med att läsa lite till ur min gamla dagbok jag skrev förra sommaren, precis innan jag skulle flytta hit. Vad nervös jag var! Och rädd, och ville inte alls. Nu sitter jag här, nästan ett år senare. Även om allt inte varit perfekt har jag tagit mig igenom det, och nu känner jag mig hemma här. Hemma i Uppsala. Något att ta med sig; det ordnar sig. Alltid!
Efter det startade jag Sandra Beijers spotifylista "Allt som är roligt att dansa till. Inte svårare än så." Sen började jag städa. Städa mitt lilla rum, som jag ska lämna imorgon. Åter igen Falun, och för tre månader kommer det att bli skönt.
Ikväll festar vi till det för sista gången denna termin och går på Norrlands 04-släpp. Peppa! :)

Nu ska jag skynda mig ut och promenera till fina Håga med fina Sophie!

Nej, nej, jag får aldrig nog av plugg. Eller låt oss se det som att jag aldrig får nog av att lära mig nya saker. För precis alldeles nyss registrerade jag mig på sommarkursen Miljö-Ekofilosofi vid Karlstads universitet.

Denna kurs är avsedd för dig som vill få en första introduktion till ekofilosofin och samtidigt diskutera viktiga framtidsfrågor för vår kultur under temat "Jordens framtid och människans värdighet".

Min stora plan är ju att bredda mig till max inom miljöområdet och det här känns bra. Ibland flög tanken "men orkar och hinner jag verkligen ägna sommaren åt att läsa ännu mer?". Men så tänkte jag, om jag ska lyckas med det jag vill är det väl lika bra att börja. Man vinner ingenting på att inte orka. Och så ska jag inte läsa den ensam utan med en Marit och det känns också kul!

Så under sommaren tänker jag bli ekofilosof. Vilket mål, va? (haha)
:)

Jag har läst lite bland de kurser jag förmodligen ska läsa i höst. Om jag fortsätter på detta program alltså. Vissa kurser låter kul, som till exempel Analytisk Miljökemi eller Akvatisk Miljöanalys. Andra kurser har delmål som till exempel:

-kunna beräkna periodiska funktioners fourierkoefficienter samt känna till något kriterium för fourierseriens punktvisa konvergens

Hahaha, vaaaaaaaaaaaaaa????