Myshelg

Jag har haft en riktig myshelg. Mestadels har jag hängt hos Sophie. Vi har sett Forrest Gump (som skulle kunna vara en av världens finaste), melodifestivalen, ätit ostbågar och choklad och kanske mestadels legat på sängen och pratat om allting mellan atmosfären och förnan.
Det är bra att ha någon att hänga hos när man bor såhär i ett litet rum och kanske känner sig ensam. Jag behöver bara springa ett hus bort så är jag framme. Framme dit man alltid är välkommen. :)

Nu funderar jag på att avsluta helgen med "tillsammans är man mindre ensam", en apelsin och en kopp blåbärste.

Hejs!

Melodifestival!

Jag har det här året ganska otippat lyckats följa varje deltävling av melodifestivalen. Så genom ekologiplugg och derivering nynnar jag gärna på:

I'm alive in may

Ibland så besöker jag Billie the vision and the dancers hemsida. Det kan vara roligt att se om de skrivit något nytt och varje gång kollar jag ju förstås om de ska spela någonstans här i närheten. Tänk att jag för två år sedan såg dem spela fem gånger, och sen bara dog det ut och hela 2009 var Billiespelningslöst. Men, plötsligt händer det! Och den 22 maj får jag inte bara dansa till Billie, jag får även finbesök från Falun med mig att dansa med. 
Maj kan bli en bra månad. Den har stor potential. 

Förresten så kan ni lyssna på deras nya sång här.

:)


Tropisk värme

Det droppar. Det slaskar. Det smälter. Kanske viktigast av allt, det är faktiskt plusgrader.
Ibland så längar jag så mycket tills det bli varmare. Det är inte det att jag inte gillar vintern, för det gör jag. Det är mer det att jag inte gillar att inte kunna bestämma vad jag ska ha på mig; det blir antingen för varmt eller för kallt. Jag gillar inte heller att frysa vart jag än går, att det är mörkt, att det är jobbigt att cykla och ta sig någonstans. Och så vidare. Just att jag faktiskt varje dag måste ta itu med vintern har faktiskt gjort den aningen jobbig, såhär i längden.
Dock får vi nog hålla ut ett tag till, denna värmebölja varar nog inte allt för länge. Det ska ju bli kallt och snö igen. Men. Ju mer vinter vi haft, desto mer kommer vi att älska sommaren och våren när de väl kommer!

En torsdagstanke

Vad mycket fint det finns. Som fina bloggkommentarer till exempel. Sånt som kan få en att le, trots att man faktiskt från början kände sig lite smått nere.
Ibland kan jag bli så ledsen på mig själv. När man märker att vill så mycket mer än man vågar och törs. När man känner att man också vill vara del av det och det och det, men aldrig riktigt har förmågan att komma hela vägen fram. När man mer är den som iakttar, tyst bredvid. Jag har ju insett att det många gånger är sådan jag är, och genom att inse det ger man ju inte direkt självförtroendet en skjuts upp i rymden. För jag vet ju att det inte är så svårt att ta för sig egentligen, jag är bara bra på att måla in mig i ett hörn och snart är målarfärgen utbytt mot klister och där sitter jag fast.
Jag vet att jag har så mycket att vara tacksam över, men ibland tar tankarna över helt och hållet. Det är inte alltid hur man har det, utan hur man tar det.

En ensam ung man med akustisk gitarr som odlar med alger?



Jo, den 6 mars blir nog en bra kväll.

Annars har har nackspärr, dålig pluggmotivation, trötta ögon och så vidare på den fronten.
Jag har skrattat med Sophie hela eftermiddagen. Diskuterat vikten av att kunna uppskatta antalet blad på en kvadratmeter björkskog. Räknat ut vad Eva och Adam ska gödsla sin äppelträdåker med för bästa effekt. (Det var helt enkelt åkermaterial. Är marken övergödd kan du hälla på sågspån, då det har en hög kväve-kol kvot och kommer alltså att suga upp näringsämnen. Vill du ha en riktigt snabb tillväxt, prova att tillsätta alger!) Sådana där viktiga saker, förstår ni. (Som jag förmodligen om sisådär tjugo år kommer ta på högsta allvar och beräkna varje dag, rita stora diagram över och hela faderullan!)
Jaja, nu har jag ätit en tallrik gröt och funderar på att krypa ner i sängen och läsa min ytterst seriösa kvällsläsning. Politiska ideologier i vår tid. Jag behöver bli upplyst!

Så godernatt mina vänner!

Eko Logiskt

Jag tänkte att jag skulle börja ha en månadsutmaning varje månad. I februari har vi ju inte konsumerat. Jag tänkte att i mars skulle jag bara köpa ekologiskt. Barabarabara!
För egentligen är jag alldeles för dålig på det, visst är mjölken och många andra varor ekologiska varje gång, men jag tar alldeles för lätt det billigare alternativet. Men så igår när jag var och handlade blev jag så trött på mig själv, varför ska jag vänta till mars när jag redan nu kan stoppa bra varor i korgen? Så jag letade ekologiskt och kom hem med närbakat surdegsbröd, äpplen, päron, keso, mjölk och massa mer varor ekologiskt framställda.

Ibland så tänker jag; gör det här någon skillnad? Ändå blir jag alltid så glad när jag vet att de varor jag tar med mig hem har en märkning som säger att de uppfyller krav.
Jag vet att det finns argument mot ekologiskt. Att det skulle vara ineffektivt och inte mätta lika många magar till exempel. Ändå tror jag inte att den ultimata lösningen på det problemet är att utarma jorden på naturliga näringsämnen genom att tillsätta bekämpningsmedel så att jorden till sist inte är brukbar alls, inte tror jag heller på att genmodifiera djur och växter och spruta konstiga ämnen på dem.

Jag vet ju inte vad som är bäst, men jag vet vad jag tror på. Jag tror att man måste kämpa för att göra så små avtryck på den här planeten så möjligt. Alldeles som att trippa fram på tå på vår sköra moder jord.

Underbart är kort!

Igår bokade jag en resa. En resa för sju glada människor och i maj flyger vi mot Berlin. Det hela startade med det här inlägget. Ska jag vara ärlig trodde jag nog inte att det skulle bli av. Men som sagt, nu blir det det!!
Lite kort, lite hattigt får vi två dagar i Berlin. Men ska man passa ihop sju olika människors schema så blir det väl så. Och som man säger, underbart är kort! Och detta kan inte bli annat än underbart!

Släkten är värst!

Igår hade jag det riktigt roligt på kalas hemma hos min kusin. Jag skrattade sådär mycket som man alltid gör när vi träffas. Det blev massor med goda bakverk, spel, kramar, charader, melodifestivalen i den mysigaste av källare, kantarellpaj och allt du kan önska. Roligast var kanske spelet. Ett parlamentetinspirerat spel med frågor du inte får svara ja eller nej på, inte heller tveka! Hur svårt som helst!
-Tycker du om att titta på TV?
-Det tycker jag inte om!
-Sa du ja?
- Nnnn, det sa jag inte!
-Är du säker?
-Ganska!
-Säg "aj" baklänges!
-(funderar lite) ...Ja.. Neeeeejjj!
Haha, och så fort, fort, fort! Det var riktigt svårt!
Det är synd att vi träffas så sällan! Det blir nästan inte mer än tre gånger om året, och då är avståndet inte mer än en timme. Varje gång vi skiljs säger vi alltid att vi ska träffas snart igen, men alla vet att det alltid rinner ut i sanden. Tråkigt tycker jag, och jag funderar på att ta tag i det och se till att vi träffas snart igen!

Nittiotalet

Igår hoppades jag och Cissi på att få dansa bland massvis av 90-talsklädda människor på s2:s dansgolv. De hade ju utekväll med 90-talstema, så våra förhoppningar var ju inte fel kan man tycka! Dock hamnade vi på ett tomt dansgolv med helt 2010-tals klädda människor. Trist, tyckte vi!
Men vi hade en superkväll ändå! Hur kul har man inte i blommig väst och med trevligt sällskap iklädd magtröja och stor skjorta undrar jag? :)


Stressa inte, oroa dig inte

Lyssnar lite på Emil Jensen. Han är klok. Och rolig.
Imorgon åker jag inte till Flogsta efter skolan, då cyklar jag direkt till tågstationen och hoppar på ett tåg till Falun. Ett tåg hem.


Tack så mycket för kommentarerna till förra inlägget! De behövdes :)

Onsdagsångest

Läser bloggar och ser bilder från andras liv. Liv fyllda med fotografier, bakning, kärlek, maskerader och annat. Idyllens liv.
Och så tittar jag ned på min stora tjocka ekologibok. Jag har redan smått panik över allt jag måste lära mig. Jag försöker läsa och läsa, samtidigt som jag verkligen inte orkar. Och matten har jag inte pluggat på nästan alls. För jag har inte hunnit. Och jag måste skriva grupparbetet. ochochoch...Varför sätter man sån press på sig själv, varför lever man inte bara?
Jag blir ju ledsen när det känns som att man kämpar och kämpar och ändå aldrig riktigt får något för det. Jag vill också leva ett idyllens liv, jag vill inte sitta på ett studentrum en onsdag och ha ångest över att jag måste plugga så mycket att jag inte ens vet vad jag ska ta vägen.
Meeeeeeen, jag kommer ju få ett bra jobb! Va skönt, mina vänner, framtiden är säkrad!!!!!!! Eller? Allt blir ju ännu jobbigare när jag inser att jag verkligen inte vill bli konsult på sandvik och att det är i princip det jag läser till.
Nu bryter jag ihop ett tag. Önska mig lycka till.


Världen är vackrast i er


Emil Jensen - Inte vackrast i världen

Den 6:e mars sitter jag, Johanna och Sophie på första parkett på Regina teatern. Där lyssnar vi till Emil Jensen. Toppentoppentoppen!

I en svunnen tid

Jag lyckades nyss hitta lite smått undangömda videos på min mobil. Videos bland annat från sommarjobbet kanske 2007? Jag och Marit på sveden alltså. Eller andra videos från golfspel på idrotten i ettan på gymnasiet. Eller Markus som försöker resa sig från golvet i klubbrummet.
Jag kan ju säga att många gånger skrattade jag rakt ut. Hur roligt hade man inte? Jag saknar! Det är lite läskigt att tänka att den tiden kommer aldrig tillbaka. Jag kommer förmodligen aldrig rida på Sveden igen, och om jag skulle så skulle det ändå inte bli samma sak. Man kommer inte att hänga med US längre, för man är ju helt enkelt för gammal. Man kommer inte ha tid att hänga där eftermiddag efter eftermiddag. Jag kommer heller aldrig gå i NV3A igen. Nördklassen. Förmodligen finns det människor från den klassen jag aldrig kommer att träffa igen.
Hur konstigt är inte allt det här? Att man bara avslutar kapitel i ens liv och får aldrig tillbaka dem. Aldrig få samma känsla, på samma ställe, med samma personer. Det är sorgligt när man tänker på det.
Självklart stannar ju inte livet och man öppnar ju nya dörrar hela tiden. Och de människor man vill ha kvar i sitt liv, tror jag man kommer kunna ha kvar, kanske inte alla, men iallafall de närmaste. De viktigaste.
Lite nostalgi blev det allt såhär på lördagskvällen. Nostalgi är alltid bra.

Nu ska jag springa till Linda som har moderniteter som TV på sitt rum, och checka in melodifestivalen! Super!

Åh titta, där står ett träd och fotosyntetiserar!

Är så trött och hela veckan har blivit alldeles knas. Det blir så när man helt plötsligt får lediga dagar! Jag tror att det är måndag för att sedan tre sekunder senare komma på att det är fredag imorgon! Är i övrigt lite småstressad över det faktum att tiden går så otroligt fort! Snart kommer tentorna och slår oss i ansiktet...
Borde, borde, borde ta tag i det. Jag tycker ju till och med att det är intressant med växter och deras funktion. Med celler och med genetik. Ekologin känns också som något jag vill lära mig. Mattekursen vi läser består av derivator, och min fråga är ju; vem gillar inte derivator? (hihi) Så jag borde ju ha lite inspiration, men jag vet inte. Det är någonting med att jobba under press som aldrig riktigt fungerar. Man vet att man måste och då säger allt bara neeeej!
Jaja, idag har jag iallafall lärt mig massor om fotosyntes. En ny kunskap att lägga i kunskapsförrådet. Bra det. Tänk att agronomerna har 6 timmars föreläsning om bara fotosyntes. Och jag tyckte att man kunde det när man visste att växterna tar upp solljus och koldioxid och gör om det till vatten och glukos. Tji fick jag!

-Varning, sidospår- Sånt tänker jag på ibland. Tänk när man tittar på en människa. Man har ingen aning om vad den människan har i sitt kunskapsförråd. Den kanske kan jättejättemycket om franska adeln eller någon kanske kan räkna ut hastigheten i pikosekunder hur snabbt ett varv i calvin-cykeln går. Facinerande sånt där.
-Varning, ännu mer sidospår- Jag måste säga att jag gillar att facineras över småsaker. Varje gång jag ska äta en frukt tänker jag till exempel på hur otroligt häftiga frukter är. Att de bara växer, går att skala/äta skalet på och smakar så väldigt gott.
Livet är ett mysterium måste jag säga. :)

Nu ska jag sova in veckans sista veckodag. Imorgon väntar ekologiövning, semmelfika och inflyttnigsfest! Låter bra, måste jag säga :)
Godnatt!


Billie the Ghost

Jag tänkte såhär: Åh, jag vill lägga upp en låt. Så började av någon anledning Ghost av Billie the Vision spela upp sitt intro i mitt huvud. Det var så länge sedan jag hörde den. Det var min första favorit av Billies alla fina låtar.


Billie the Vision and the Dancers - Ghost

Blommor på menyn!

Fipplar massor med min rosa meny såhär mot kvällen. Lagt in en ny bloglovin-ikon och hade någon sorts fin idé om att rensa upp i arkivet genom att samla hela års inlägg under en bild istället för 12 rader. Det blir kanske lite krångligare (särsklit som jag inte har riktig pejl på hur man skulle kunna göra det på ett ypperligt sätt), men också lite finare. För första sidans skull alltså. Är ju dock inte klar, för det tar ju en halv evighet, men vi får se om jag gör klart det en annan dag! Nu orkar jag inte mer, även om jag vet att jag skulle kunna fastna och sitta länge till. Men det är bättre att sova, när man är flitig student som ska till skolan imorgon! Under tiden kan ni ju klicka på min nya ikon eller så :) Eller så bläddrar ni ner ett inlägg och lyssnar på Jens.



Jag ska iaf sova nu, så godnatt!

You're the light by which I travel into this and that

Jag har snöat in lite på Jens Lekman. Vissa låtar är ju fantastiska. Ge dem ett par lyssningar och upptäck storheten! :)



Julie


You are the light


Black cab


En tisdag mitt i veckan, eller är det första dagen på veckan?

Idag har jag labbat och kollat på celldelning. Jag och Philip visade oss också vara extremt bra på att räkna vitlökens kromosomer! 8 är de, om ni undrade. Det var faktiskt kul att labba. Trots att jag fruktade det enormt, jag gick till sängs tidigt och åt den största frukost jag ätit detta år. För att inte tappa tålamodet då. Men det löste sig, labbledarna på SLU visade sig vara sånna som bjuder på kaka och te i pausen och inte sånna som säger snofsigt "klockan tre måste vi ta rast, vare sig ni vill eller inte, för då måste jag få gå och dricka mitt kaffe". Även om den människan kan varit den bästa läraren hittills, så var ju nivån på SLU så mycket skönare än den på Uppsala univeritet. Vi behövde helt enkelt inte sitta till klockan sju på kvällen och slita vårt hår, med andra ord.

Kvällen gick åt till att äta middag med Sophie, lyssna på massa musik, skratta åt tjuvlyssnat och gnälla lite fram mot kvällen när tröttheten satte in.

Imorgon är vi lediga. Hur skönt är inte det, undrar jag? Åh, jätteskönt.
Nej, usch, nu kände jag mig mest bara bitter på livet, kanske bäst att jag slänger mig i sängen och glömmer det? Man kan ju inte hålla på och bli bitter på det här viset? Fy Elin! Shape up!

Dagens (godnatt)visa!


Jens Lekman - Black Cab

...om alla hade en cykel som jag så skulle det bli renare i luften, i luften tralala, hahaha

Vi är ju så tappra! När vi varje morgon hoppar på våra cyklar. Med snö som yr. In i ögonen. Slirigt, moddigt, kallt, fast man blir varm. Cyklar förbi människor som väntar på bussen. Ramlar i snöhögar. Blir nästan påkörda. Skrattar oändligt. Slirar lite till. Fördömmer vädret, cykeln, backar och allt, för att sedan nästa morgon göra samma sak igen!
Tro mig, det är ett rikigt äventyr att cykla till skolan dessa dagar!

Man kan också skratta väldigt mycket åt en föreläsning som inleds med "Idag ska vi prata om vad som händer när ett blad dör och faller till marken" för att sedan sitta i tre timmar och lyssna på just detta. Skratta sådär mycket så att man måste bita på sjalen för att kunna hålla tyst.

Man kan också ligga på sängen hos Sophie, prata om föräldrar och människor i allmänhet och skratta så att det blir kö till toaletten.

Fin dag, jag tror jag behövde skratten. De här riktiga skratten.
Jag var en smula modig idag också. Sånt är också bra.

Imorgon kommer Cissi och Lollo. Hur bra? Åh, jättebra!

Nu måste jag sova. Sova sova sova. Godnatt!


(nu blev ju tidsanvisningen för det här inlägget bra skev. bara för att internet inte ville publicera inlägget innan jg gick till Sophie, men ändå spara den tiden. jaja)


Inspiration en miljon

Ekologi kan vara intressant. Jätteintressant faktiskt. Den här planeten är så komplex och allt passar ihop i ett så stort pussel att jag blir alldeles imponerad. Min filosofilärare antydde en gång att man skulle tappa mycket av det fina med naturen om man trodde sig förstå sig på hur den fungerar. Där håller jag inte riktigt med alla gånger. Jag anser att ju mer man studerar inom det hela, desto mer finns det att vara facinerad över. Det är faktiskt coolt hur allt hänger ihop och att allting går runt. När jag finner den här inspirationen, vilket händer ibland, det är då jag förstår att jag vill arbeta för att allt detta ska bibehållas och för att bevara den coola planet vi bor på. Sånt är bra. Och fint. 

Att dansa en tisdagsnatt och fika en onsdagseftermiddag i café Linnés fina soffor kan ju för övrigt få vem som helst att må toppen. Och en helg med Cissi och Lollo väntar och det är ju också nästan för bra för att vara sant! :)

Nu ska jag sova, för imorgon ska jag börja klockan 8 och jag har en 7 km lång, snömoddig sträcka att trampa mig igenom först.
Så.
Godnatt!


RSS 2.0