I en svunnen tid
Jag lyckades nyss hitta lite smått undangömda videos på min mobil. Videos bland annat från sommarjobbet kanske 2007? Jag och Marit på sveden alltså. Eller andra videos från golfspel på idrotten i ettan på gymnasiet. Eller Markus som försöker resa sig från golvet i klubbrummet.
Jag kan ju säga att många gånger skrattade jag rakt ut. Hur roligt hade man inte? Jag saknar! Det är lite läskigt att tänka att den tiden kommer aldrig tillbaka. Jag kommer förmodligen aldrig rida på Sveden igen, och om jag skulle så skulle det ändå inte bli samma sak. Man kommer inte att hänga med US längre, för man är ju helt enkelt för gammal. Man kommer inte ha tid att hänga där eftermiddag efter eftermiddag. Jag kommer heller aldrig gå i NV3A igen. Nördklassen. Förmodligen finns det människor från den klassen jag aldrig kommer att träffa igen.
Hur konstigt är inte allt det här? Att man bara avslutar kapitel i ens liv och får aldrig tillbaka dem. Aldrig få samma känsla, på samma ställe, med samma personer. Det är sorgligt när man tänker på det.
Självklart stannar ju inte livet och man öppnar ju nya dörrar hela tiden. Och de människor man vill ha kvar i sitt liv, tror jag man kommer kunna ha kvar, kanske inte alla, men iallafall de närmaste. De viktigaste.
Lite nostalgi blev det allt såhär på lördagskvällen. Nostalgi är alltid bra.
Nu ska jag springa till Linda som har moderniteter som TV på sitt rum, och checka in melodifestivalen! Super!
Jag kan ju säga att många gånger skrattade jag rakt ut. Hur roligt hade man inte? Jag saknar! Det är lite läskigt att tänka att den tiden kommer aldrig tillbaka. Jag kommer förmodligen aldrig rida på Sveden igen, och om jag skulle så skulle det ändå inte bli samma sak. Man kommer inte att hänga med US längre, för man är ju helt enkelt för gammal. Man kommer inte ha tid att hänga där eftermiddag efter eftermiddag. Jag kommer heller aldrig gå i NV3A igen. Nördklassen. Förmodligen finns det människor från den klassen jag aldrig kommer att träffa igen.
Hur konstigt är inte allt det här? Att man bara avslutar kapitel i ens liv och får aldrig tillbaka dem. Aldrig få samma känsla, på samma ställe, med samma personer. Det är sorgligt när man tänker på det.
Självklart stannar ju inte livet och man öppnar ju nya dörrar hela tiden. Och de människor man vill ha kvar i sitt liv, tror jag man kommer kunna ha kvar, kanske inte alla, men iallafall de närmaste. De viktigaste.
Lite nostalgi blev det allt såhär på lördagskvällen. Nostalgi är alltid bra.
Nu ska jag springa till Linda som har moderniteter som TV på sitt rum, och checka in melodifestivalen! Super!
Kommentarer
Postat av: Fredrik
O ja. Usch ja. Sånt där tänker jag också mycket på... det är förskräckligt, men också spännande när man tänker på hur många sådana ögonblick man har framför sig - bara att det är mycket lättare att inte sakna dem nu =)
Postat av: Gusche
Jag minns att jag skrattade så mycket under de veckorna att mitt skratt fick en helt ny karaktär. Det är väl mitt nya superskratt som är med på filmen? Och så kommer jag ihåg att vi satt på golvet vid tvättmaskinen (som förövrigt hade flyttat sig medan den tvättade) och tog bilder i negativ där du såg ut som ett troll med hår gjort av ståltråd. Jag saknar det.
Trackback
