500 days of summer
När jag var i Uppsala förra veckan blev jag till och med ombedd att skriva en rad. Eller två. Och kanske är det verkligen dags då? Det tycker jag. (Och det tyckte jag även förra veckan, så jag skrev ett långt inlägg som sedan försvann när jag skulle publicera det. Då blev jag lite trött och orkade inte skriva direkt igen. Men väl nu då. Så att säga).
Det är sommar och jag tycker om sommaren. Det är varmt och jag gillar även det. Okej att det kan bli för varmt. Men sånt ska man inte klaga om, har jag lärt mig. Nej, inte när man går runt och fryser en hel vinter iallafall.
Det är svårt att skriva när man inte skrivit på ett tag, för jag vet inte om jag ska skriva om allt som hänt eller bara starta upp från nu. Simpelt problem, kan tyckas, men ack så krångligt. Eller?
Hur som. Min sommar har varit fin. Jag har, för att köra uppräkningsmetoden, jobbat på hästiskollo, varit på Peace & Love, hängt lite i Uppsala, besökt Polen och hängt med bra människor.
Jag har tappat bort mig själv och försökt hitta mig igen. Jag promenerade i skogen idag. Jag stannade och jag tittade upp på träden som sakta blåste i vinden. Och någonstans där tror jag att jag var. Och det kändes bra. Jag har tillbringat dagen idag med att läsa en tidning jag fick från naturskyddsföreningen och jag kände mig påmind om vad jag faktiskt vill göra. Jag har nog tappat det för en sekund. Jag vill ju rädda världen. Hallå! Jag vill lära mig om otaliga arter i skogen. Jag vill se träden växa inte huggas ner. Jag vill åka till Afrika och montera vattenanläggningar och sedan bjuda på glas fyllda till bredden av rent vatten. Jag vill lära mig om hur vädret fungerar. Hur vår aktivitet påverkar klimatet. Om djur. Om natur. Om konstiga matematiska lagar, som kan tyckas onödiga att kunna, men som ändå är så roliga att klura på. Jag vill vara en del av naturen.
Jag ska bli trädkramare när jag blir stor. Du då?
Jag såg nyss filmen 500 days of Summer och den var fin. Nu ska jag nog sova. Imorgon ska jag äta glass och sen stiga upp mitt i natten och hoppa på ett tåg som vidare tar mig till Gotland. Det blir fint.
Och nu skrev jag. Kanske blev det osammanhängande. Men när man inte skrivit på ett tag så säger vi att det är okej. Visst?
Mer än en eller två rader. Like!
Mycket klokt och bra. Let's krama träd!
Vad kul att titta in och få läsa några nya rader ifrån dig :)
Jag beundrar dina drömmar lite och efter att ha läst dina inlägg tvekar jag inte en sekund på att du kommer nå dit. Det måste vara fint att ha något så starkt som driver en framåt. Jag vill oxå rädda världen, åtminstonde bidra med något. Mitt problem är att jag inte har någon aning i vilken ände jag ska börja. Men att läsa om din vardag och dina studier och drömmar inspirerar! :)
